EU:s förordning om avskogning (EUDR) påverkar företag längs hela trä- och träförsörjningskedjan på olika sätt beroende på deras roll, produkt och tidpunkt. För stora och medelstora marknadsaktörer gäller kraven i princip från och med den 30 december 2026, för mikroföretag och små marknadsaktörer i princip från och med den 30 juni 2027. För enskilda trä- och träprodukter kan dessutom särskilda övergångsbestämmelser gälla, varför den konkreta tillämpligheten alltid bör prövas med hänsyn till produkt och tidpunkt.
Grundläggande logik
I EUDR görs framför allt åtskillnad mellan marknadsaktörer, aktörer längre ner i kedjan och återförsäljare.
- En marknadsaktör (uppströmsaktör) är en fysisk eller juridisk person som inom ramen för sin kommersiella verksamhet släpper ut relevanta produkter på marknaden eller exporterar dem och som inte är en nedströmsaktör.
- En aktör i senare led (downstream operator) släpper ut relevanta produkter på marknaden eller exporterar dem, vilka har tillverkats med hjälp av relevanta produkter för vilka det redan finns en due diligence-förklaring eller en förenklad förklaring.
- En återförsäljare (nedströmsaktör) är en person i leveranskedjan som varken är marknadsaktör eller nedströmsaktör och som tillhandahåller relevanta produkter på marknaden inom ramen för en kommersiell verksamhet.
Enligt gällande bestämmelser behöver aktörer längre ner i kedjan och handlare i princip inte själva genomföra den fullständiga aktsamhetsplikten och behöver inte heller lämna in någon egen aktsamhetsförklaring. De måste dock samla in och lagra den information som krävs enligt artikel 5 samt på begäran ställa den till myndigheternas förfogande.
Praktiska exempel från träbranschen (scenarier)
Scenario: Skogsägare säljer rundvirke
Om en skogsägare avverkar skog och för första gången släpper ut det resulterande rundvirket på EU-marknaden inom ramen för en kommersiell verksamhet, betraktas denne vanligtvis som en marknadsaktör.
När det gäller relevanta produkter som framställs inom EU är marknadsaktören i regel den person som säljer dessa produkter efter att de har framställts. Den konkreta rollfördelningen kan dock bero på ägandeförhållanden och avtalsvillkor. I kommissionens riktlinjer påpekas uttryckligen att det, särskilt vid tillverkning eller skörd, kan vara avgörande vem som omedelbart äger den framställda produkten respektive hur ett avtal reglerar äganderättsövergången.
Marknadsaktören måste uppfylla den aktsamhetsplikt som krävs enligt EUDR innan produkten släpps ut på marknaden.
Detta omfattar framför allt:
- Insamling av nödvändig information och nödvändiga handlingar,
- Information om den berörda produkten,
- Produktionsland eller produktionsområde,
- Ursprung respektive geolokalisering, i den mån detta krävs,
- Prövning av produktionens laglighet,
- i förekommande fall en riskbedömning,
- i förekommande fall riskminskning,
- Inlämning av den erforderliga försäkran om tillräcklig aktsamhet.
Marknadsaktörer får endast släppa ut en berörd produkt på marknaden eller exportera den om det, efter genomförande av nödvändiga kontroller, inte föreligger någon risk eller endast en försumbar risk.
Särskilt fall: mikroproducenter eller små primärproducenter:
En kvalificerad mikro- eller småskalig primärproducent omfattas av en förenklad ordning. I stället för en vanlig försäkran om tillräcklig omsorg behöver denne endast lämna in en engångsförklaring i informationssystemet. Enligt villkoren i förordningen kan denne ange en postadress i stället för geolokalisering, förutsatt att denna entydigt motsvarar det geografiska läget för de berörda fastigheterna.
Scenario: En rundvirkeshandlare levererar till ett sågverk
Skogsägaren har redan släppt ut rundveden på EU-marknaden för första gången. Om en rundvedshandlare köper denna rundved och säljer vidare samma berörda produkt utan att den har bearbetats till ett sågverk, är han i princip en återförsäljare.
Han släpper inte ut rundveden på marknaden för första gången, utan gör en produkt som redan släppts ut på marknaden tillgänglig på nytt. Återförsäljaren måste framför allt samla in och lagra uppgifter om sina direkta leverantörer och sina företagskunder. Om hans direkta leverantör är en marknadsaktör ingår även referensnumren för due diligence-förklaringarna respektive de identifikationsnummer som tilldelats produkten i de uppgifter som krävs.
Marknadsaktörer längre ner i kedjan och handlare måste bevara dessa uppgifter och på begäran ställa dem till förfogande för de behöriga myndigheterna.
Ni måste dock i princip:
- inte genomföra en egen fullständig due diligence-granskning,
- inte lämna in någon egen försäkran om tillräcklig omsorg,
- inte generellt behöva kontrollera på nytt att den föregående aktsamhetsplikten har uppfyllts på ett korrekt sätt.
Transport är inte handel
En transportör eller speditör som enbart tillhandahåller transport- eller logistiktjänster och inte har några motsvarande äganderättigheter eller marknadsföringsrättigheter till virket är inte, enbart på grund av transporten, vare sig marknadsaktör eller handlare. I kommissionens riktlinjer nämns uttryckligen exempelvis transportörer, speditörer och tullombud.
Scenario: Sågverket bearbetar rundvirke till sågat virke
Sågverket köper in rundvirke som redan har släppts ut på marknaden och förädlar det till sågat virke. Om de relevanta produkterna som används redan har omfattats av en due diligence-förklaring eller en förenklad förklaring och används för att tillverka en annan relevant produkt, motsvarar detta i princip definitionen av en aktör längre ner i kedjan.
I riktlinjerna förklaras i detta sammanhang att en aktör längre ner i kedjan vanligtvis släpper ut en relevant produkt på marknaden som har tilldelats en ny HS-kod och som har tillverkats med hjälp av andra relevanta produkter för vilka det redan finns en due diligence-förklaring eller en förenklad förklaring.
För den traditionella bearbetningen inom träindustrin är det till exempel viktigt att skilja mellan rundvirke och sågat virke.
Typiska befattningar är:
- 4403: Råvirke/rundvirke
- 4407: Trä, sågat eller skuret i längdriktningen m.m.
Den konkreta klassificeringen enligt tulltaxan för respektive produkt måste dock alltid prövas utifrån den enskilda produkten.
Sågverket, som är en aktör längre ner i kedjan, genomför i princip ingen ny fullständig due diligence-granskning enbart på grund av att det vidareförädlar det redan granskade rundvirket.
Det krävs dock att de uppgifter som föreskrivs i artikel 5 lämnas om:
- registrera och lagra uppgifter om sina direkta leverantörer och sina företagskunder.
- att på begäran ställa dessa till myndigheterns förfogande.
Scenario: En limträfabrik köper in sågat virke
Limmetsfabriken köper in sågat virke som redan finns på EU-marknaden. Enbart inköp av en produkt som redan har släppts ut på marknaden innebär inte automatiskt att limmetsfabriken släpper ut den på marknaden för första gången. Det avgörande är vad som sedan händer med produkten.
Om sågtavlorna till exempel bearbetas i limträfabriken och därefter används för att tillverka en annan relevant produkt, som i sin tur släpps ut på marknaden eller exporteras, är limträfabrikens senare verksamhet avgörande för fastställandet av rollen.
Företaget måste, för sin verksamhet, samla in och lagra de uppgifter om sina direkta leverantörer som föreskrivs i artikel 5.
Det är viktigt att:
Enligt den nuvarande regleringen kräver EUDR inte att den uppströms riktade aktsamhetsplikten upprepas fullständigt i varje enskilt bearbetningssteg.
Scenario: Ett limträföretag tillverkar och säljer limträ
Limmatsfabriken förädlar redan EUDR-behandlat sågat virke till en ny relevant träprodukt och säljer sedan denna. Om utgångsmaterialet redan har varit föremål för en due diligence-förklaring eller en förenklad förklaring och den tillverkade produkten också är en relevant produkt enligt bilaga I, motsvarar detta i princip definitionen av en aktör längre ner i kedjan.
Den konkreta CN-/HS-klassificeringen av den tillverkade limträprodukten måste prövas utifrån den enskilda produkten. Limträ kan särskilt omfattas av nummer 4418. Den exakta underpositionen kan bero på den konkreta produkten och bör inte fastställas enbart utifrån den allmänna produktbeteckningen.
Limmatträfabriken måste i egenskap av aktör längre ner i kedjan i princip:
- registrera och lagra uppgifter om sina direkta leverantörer och sina företagskunder.
- att på begäran ställa dessa till myndigheterns förfogande.
En ny fullständig due diligence-granskning och en ny DDS krävs i princip inte av aktörer längre ner i kedjan enligt den nuvarande bestämmelsen i artikel 5.
Följande bör beaktas:
Ett företag kan ha olika roller beroende på produkt och den specifika affärstransaktionen.
I kommissionens riktlinjer fastställs uttryckligen att klassificeringen som marknadsaktör, aktör i senare led eller handlare ska bedömas separat för varje relevant produkt. Ett företag kan därför, beroende på sin position i leveranskedjan, inneha flera roller samtidigt.
Övergångsbestämmelser för trä
För trä och träprodukter gäller särskilda övergångsbestämmelser. För trä som har producerats eller avverkats mellan den 29 juni 2023 och den 30 december 2026 gäller, förenklat:
- Om produkten släpps ut på marknaden före den 30 december 2026 gäller i princip de relevanta bestämmelserna i EU:s träförordning, förutsatt att produkten omfattas av bilagan till denna.
- Om produkten däremot släpps ut på marknaden från och med den 30 december 2026 gäller i princip kraven i EUDR.
- Trä och träprodukter som avverkas respektive tillverkas från och med den 30 december 2026 måste uppfylla kraven i EUDR.
EUDR-processen i TiCom ERP
TiCom ERP kartlägger fortfarande hela processen och gör det möjligt att följa kraven i EUDR.
Ansvarsfriskrivning
Denna artikel är avsedd enbart som allmän information och vägledning om EU:s avskogningsförordning (EUDR). Den utgör inte juridisk rådgivning eller individuell rådgivning om efterlevnad och ersätter varken den bindande lydelsen i de relevanta europeiska rättsakterna eller en prövning av det konkreta enskilda fallet av behöriga myndigheter, juridiska rådgivare eller andra kvalificerade experter. Innehållet har sammanställts med stor omsorg på grundval av de officiella källor som var tillgängliga vid den angivna tidpunkten. Ingen garanti ges för fullständighet, riktighet, aktualitet eller tillämpligheten av den presenterade informationen på ett konkret fall. Den rättsliga bedömningen av ett företag eller en affärstransaktion kan i synnerhet bero på den konkreta leveranskedjan, produktklassificeringen, ägar- och avtalsvillkoren, företagets storlek, varornas ursprung samt övriga omständigheter i det respektive enskilda fallet. Lagstiftning, delegerade rättsakter, genomföranderättsakter, riktlinjer, vanliga frågor (FAQ), landsklassificeringar, tulltaxeklassificeringar och myndigheternas tolkningspraxis kan komma att ändras. Innan operativa, avtalsmässiga eller rättsligt bindande beslut fattas bör därför den aktuella rättsliga situationen och det konkreta enskilda fallet granskas självständigt. Europeiska kommissionens egna riktlinjer klargör uttryckligen att de varken ersätter, kompletterar eller ändrar de rättsliga skyldigheterna i EUDR. De tjänar som vägledning. Dessutom påpekar kommissionen att det i slutändan endast är Europeiska unionens domstol som kan fatta bindande beslut om tolkningen av förordningen.
